Nation, konflikt och kontroll

Högpopulismen och den radikala högern delar flera ideologiska och retoriska drag över gränserna, från Viktor Orbáns Fidesz till Donald Trump. Men en rättvis bedömning måste skilja mellan vad rörelser säger i opposition, hur de påverkar samhällsdebatten och vad som sker när de får makt att förändra medier, domstolar och andra demokratiska institutioner.

01Nationen, kulturen och tillhörighet

Enligt Sverigedemokraternas principprogram 2023 vilar partiets idégrund på socialkonservatism och nationalism. Partiet betonar vikten av en stark, sammanhållen nationell gemenskap byggd på svensk kultur, det svenska språket, assimilation, kärnfamiljen samt lag och ordning och en starkt restriktiv migration. SD framhåller själva att deras nationalism är demokratisk och att de tar avstånd från nationalism som saknar demokratisk grund, med ståndpunkten att invandrare på sikt bör assimileras fullt ut i den svenska nationen.

Detta skapar en central politisk och etisk konflikt. Å ena sidan kan värnandet av en gemensam kultur och social sammanhållning betraktas som ett legitimt demokratiskt mål för att bygga tillit och samhörighet. Å andra sidan pekar kritiker på att en sådan politik riskerar att skapa ett exkluderande ”vi och dom”-tänkande, där invånare behandlas som mindre värda eller mindre tillhöriga på grund av ursprung, religion eller kulturell bakgrund. Risken uppstår när den nationella enheten ställs över pluralism, minoritetsrättigheter eller individens fria självdefinition.

02Trollfabriken, Riks och dold påverkan

Under våren 2024 publicerade TV4 Kalla fakta en undercovergranskning av SD:s kommunikationsavdelning. Granskningen rapporterade att partiet använde anonyma sociala medier-konton för att sprida vinklat och vilseledande politiskt innehåll, förstärka partiets egna budskap och styra det offentliga samtalet. Kalla fakta, samt uppföljande rapportering i Svenska Dagbladet och Expo, belyste även kopplingarna mellan SD, den partinära kanalen Riks och driften av dessa anonyma konton.

SD har kritiserat granskningen och kallat den en medial påverkansoperation, men har bekräftat att de driver anonyma konton för vad de beskriver som humoristisk satir. Frågan rör dock grundläggande demokratiska principer: medan ett parti har full rätt att driva opinionsbildning, blir det etiskt problematiskt när avsändaren döljs. Forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har pekat på att koordinerade nätverk med dolda avsändare riskerar att fördunkla den offentliga debatten och i sin struktur påminner om internationella påverkansoperationer. Det försvårar för väljare att kritiskt värdera källans intressen och skapar en falsk bild av en spontan folklig opinion.

03Åkessons bok, partistöd och intressekonflikter

Under juni 2026 rapporterade TV4 Kalla fakta, i granskningen 'SD-fixaren', att SD:s dotterbolag ADBO Sverige AB köpt upp merparten av upplagan av Jimmie Åkessons bok ”Det moderna folkhemmet” (utgiven 2018). Boken gavs ut av Åkessons eget privata förlag, Asp & Lycke. Enligt rapporteringen genererade affären en omsättning på cirka 1,7 miljoner kronor för förlaget under 2018. Enligt Kalla fakta blev dock en stor andel av de 80 000 tryckta böckerna osålda och liggande i lager — i början av 2022 fanns över 43 000 exemplar kvar, vilka slutligen slängdes i en container för brännbart avfall i Åkersberga.

Det är viktigt att påpeka att de granskade uppgifterna inte i sig bevisar att ett korruptionsbrott, bokföringsbrott eller skattebrott har fastslagits av domstol, även om avslöjandena lett till polisanmälningar till Ekobrottsmyndigheten från oppositionspolitiker. Experter i förvaltningsrätt, såsom professor Olle Lundin, har dock skarpt kritiserat affären som ett sätt att omvandla skattefinansierade partimedels-kronor till privata pengar för partiledaren, vilket utgör en allvarlig intressekonflikt. SD och Åkesson har kallat granskningen ett 'hopkok' av sanningar och påhitt, men meddelade att partiet anlitat en extern revisionsfirma för att göra en oberoende granskning av transaktionerna.

04Propaganda, medier och ”folket mot eliten”

Vid en jämförelse mellan Sverigedemokraterna, Viktor Orbáns Fidesz, Donald Trump och Alternativ för Tyskland (AfD) framträder flera gemensamma retoriska mönster. Centralt är bilden av nationen som hotad av yttre krafter (såsom migration och globalisering) kombinerat med en populism som ställer ett påstått 'riktigt folk' mot en korrupt medial, politisk och akademisk elit. Kritiken riktas ofta mot etablerade nyhetsmedier och public service, samtidigt som rörelserna bygger upp egna mediekanaler och använder sociala medier för att kommunicera direkt och mobilisera följare utan redaktionell granskning.

05Orbán och Fidesz – när retorik blir institutionell makt

Jämförelsen med Orbán sträcker sig bortom retorik till hur regeringsmakten används praktiskt. Human Rights Watch har rapporterat hur den ungerska regeringen systematiskt undergrävt mediefriheten och mediepluralismen genom lagstiftning, ekonomiskt gynnande av lojala medier och politiskt inflytande över public service. Europaparlamentet har utfärdat allvarliga varningar om landets rättsstatskris, och påtalat risker kring oberoende domstolar, mötesfrihet, minoriteters rättigheter samt civilsamhällets handlingsutrymme.

Här framträder en avgörande demokratisk gräns: kritik mot public service eller en vilja att ändra mediepolitiken är en legitim del av den politiska debatten. Gränsen passeras när regeringsmakten aktivt använder lagstiftning, tillsyn och statliga resurser för att systematiskt tysta, missgynna eller bestraffa oberoende röster, opposition och fri press. Det är skillnaden mellan mediepolitisk konflikt och en nedmontering av maktdelningen.

06Hitlerjämförelsen – historia utan slagord

I debatten dras ofta paralleller till 1930-talets Nazityskland. Det är dock avgörande att hålla sig till saklig analys: Sverigedemokraterna är inte nazister, och Jimmie Åkesson är inte Adolf Hitler. Att slänga ur sig sådana slagord försvårar en granskning av den faktiska politiken. Däremot kan historiska exempel hjälpa oss att känna igen specifika retoriska tekniker som kan vara riskfyllda för en demokrati. Det handlar om syndabockstänkande, demonisering av politiska motståndare, idén om ett 'rent' folk samt påståenden om att pluralism, opposition eller minoriteter hotar nationens överlevnad. Dessa retoriska mönster är inte i sig fascism eller nazism, men de blir farliga om de kombineras med försvagade domstolar, begränsad pressfrihet, repressiva lagar eller politiskt våld.

07Slutsats

Den avgörande frågan för en demokrati är inte om ett parti är konservativt, nationalistiskt eller förespråkar en stram migration. Den avgörande frågan är hur partiet förhåller sig till makten. Respekteras fria medier, oberoende domstolar, oppositionen, minoriteter och civilsamhället som legitima och nödvändiga delar av demokratin? Eller behandlas de som fiender eller hinder som måste besegras? Det är där gränsen går mellan tuff demokratisk politik och en demokratisk tillbakagång.